”I skrivande stund har jag varit här två månader av tolv och jag har redan lärt mig så mycket nytt om vem jag är och vad jag tycker är viktigt. Det är så nyttigt att få spendera tid i ett annat land där traditioner och seder ser annorlunda ut. Det lär dig inte bara att uppskatta nya saker som du inte upplevt förut men även saker som du tar för givet hemma i din vardag.”
Varför valde du att bli au pair?Jag trivdes verkligen inte i gymnasiet och bestämde mig tidigt för att efter studenten skulle jag flytta utomlands för att få nya erfarenheter och perspektiv. Länge var jag inne på att plugga men samtidigt fanns det hela tiden en del i mig som visste att jag behövde vila från studierna. Jag behövde en paus som inte innebar mer stress. Så jag började titta på mina alternativ och kom fram till att au pair verkade som den perfekta blandningen mellan ansvar och frihet. Jag har så länge jag kan minnas varit medveten om vad en au pair gör då min pappa jobbade som au pair i USA på 90-talet – en upplevelse han alltid talat gott om! Sen har jag aldrig lockats av USA så helt i pappas fotspår ville jag inte gå. England däremot – London, har alltid varit min absolut största dröm. Så det är inte mer än rätt att jag skulle hamna här. Jag tror att alla som känner mig visste att detta skulle bli min slutdestination efter gymnasiet, så fort jag fick frihet liksom. Sen får jag absolut inte glömma den viktiga detaljen att jag faktiskt älskar barn och alltid kommit bra överens med dem. Jag är även uppväxt med tre yngre bröder varav den yngsta är sju, så de två pojkarna på fem och elva jag tar hand om här är ingen match för mig!
Familjen jag bor hos består av mamma Sabi, pappa Nick och pojkarna James, 10 och Nye, 5. Mammans familj kommer helt och hållet från Indien men hon är uppvuxen på den engelska landsbygden. Trots det präglas vardagen här mycket av den indiska kulturen; vi äter mycket indisk mat vilket är min absoluta favorit! Det yngsta barnet säger ofta också att han ”är halvt indisk så han får ju äta ris med händerna”! Ett gulligt mantra tycker jag.
Mamman jobbar som advokat och pappan är läkare så de jobbar mycket. Ofta har de redan åkt hemifrån när jag går upp klockan sex. Eftersom de jobbar långa dagar spenderar jag väldigt mycket tid med barnen så det är så skönt att jag kommer så bra överens med dem. Vi brukar göra läxor tillsammans, spela spel, leka med transformers och laga mat. Den yngsta gillar verkligen att hjälpa mig med hushållssysslor. Han älskar också att spela piano även om han kanske skulle behöva lite mer träning!
James är den smartaste tio-åringen jag någonsin har träffat. Han kan så mycket om allt möjligt och hans favoritsyssla är att läsa böcker som egentligen är till för 16-åringar. Annars spenderar han mycket tid med att bygga komplicerade lego-byggen och Minecraft-slott.
Alla dagar är lite olika i och med att barnen har olika aktiviteter och slutar skolan olika tider varje dag. Dock så finns det en ungefärlig plan som ser ut såhär: Jag väcker barnen 06:30 och ger dem frukost. Är jag extra snäll (eller bara extra trött) så kan de få se på lite tv. Sen ser jag till att de klär på sig uniformerna till deras olika skolor. James klarar sig själv men Nye får jag hjälpa lite med slipsen. Sen borstar vi tänderna och tvättar ansiktet. Klockan 7:30ska barnen få på sig skor, kavaj och ryggsäck innan jag kör dem till skolan. Ja, jag kör bil här och nej, det är inte så läskigt. Jag får ofta kommentarerna ”men är det inte obehagligt att köra på fel sida???” Men nej, jag tycker inte det. Första veckan kändes det absolut lite ovant men aldrig läskigt.
När jag kommer hem igen ser jag bara till att det är städat i köket efter frukosten och sen är jag ledig till 15 eller 16. Under timmarna jag är ledig brukar jag först och främst gå en timmes promenad med familjens hund. Det är ett fantastiskt sätt för mig att komma igång ordentligt. Sen spenderar jag självklart tid med vänner. Flera gånger i veckan tar jag en lunch eller fika med både andra au pairer och andra som bor i området. Det kryllar verkligen av svenskar i London så man känner sig aldrig ensam.
Efter att jag hämtat barnen i skolan gör vi läxor tillsammans vid köksbordet samtidigt som de får något litet att äta. Ofta lagar jag en enklare middag innan mamman kommer hem och sen är jag ledig igen. Trots att jag får göra precis vad jag vill när jag inte jobbar så umgås jag mycket med familjen då vi kommer så bra överens så ofta äter vi middag tillsammans allihopa!
På helger och dagar som jag är helt ledig gör jag verkligen allt mellan himmel och jord. London är en extremt levande stad och det finns mycket att hitta på för folk i alla åldrar. Jag som älskar historia går på mycket museum, vilket förövrigt är helt gratis i London. Det finns verkligen museum tillägnade allt från leksaker till målningar. För mig är det ett helgnöje som heter duga. Jag ser också till att spendera tid med kompisar som kanske bor lite längre bort från mig. London är ju en stor stad så det är svårt att hinna med att träffa alla på de timmar man är ledig på vardagar. Brunch är en populär syssla för mig ock många kompisar. Ibland gör vi även dagsutflykter till till exempel Brighton.
Enda sen jag var liten har jag älskat London. Jag vet inte riktigt hur eller när jag började fascineras av staden men länge har jag sagt att ”där ska jag bo”. Nu när jag är äldre inser jag att det finns flera faktorer som spelar in på det faktum att jag älskar denna stad. En stor anledning är vattnet. Vatten har alltid haft en förmåga att lugna mig. Dock så kommer jag från en stad utan mycket till öppet vatten vilket jag saknat genom åren. Att ta tunnelbanan till Themsen och bara gå är bland det bästa jag vet på kvällarna. Med musik i öronen och med vattnet bredvid mig kan jag verkligen andas och slappna av! Sen älskar jag att staden är en levande historiebok i sig själv. Överallt man går finns byggnader äldre än Amerika och britterna är inte dåliga på att skylta med när något är gammalt.
I slutändan handlar det dock mycket om en känsla. Det är en mentalitet och aura här som jag mår bra av och som jag längtat efter. Jag tycker om Sverige och är tacksam för allt landet gett mig men det jag aldrig gillat är småstadsmentaliteten. Jag tycker det saknas en medmänsklighet hos svenskarna som britterna har hittat och värnar om. Folk frågar hur man mår, folk hjälper till, folk ber om ursäkt etc. Det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån.
Det är också självklart en fördel att London är en sån stor stad. Allt finns tillgängligt och kollektivtrafiken är fenomenal. Vill man shoppa så kan man, vill man gå ut och äta så kan man osv. Allt du kan tänka dig finns att göra i London vilket gör staden så attraktiv.
För det första vill jag säga att Anixi är ett fantastiskt företag som hjälper dig varje steg längs vägen mot att bli en au pair. Så har du bestämt dig för att ge au pair livet en chans så är Anixi absolut ett företag du ska vända dig till. Sen tycker jag överlag att au pair är en fantastik möjlighet att inte bara lära känna nya människor och kulturer men även sig själv. I skrivande stund har jag varit här två månader av tolv och jag har redan lärt mig så mycket nytt om vem jag är och vad jag tycker är viktigt. Det är så nyttigt att få spendera tid i ett annat land där traditioner och seder ser annorlunda ut. Det lär dig inte bara att uppskatta nya saker som du inte upplevt förut men även saker som du tar för givet hemma i din vardag.
Vill du bli au pair så tycker jag att du ska ta chansen. Det finns inget att förlora på att prova. Det enda rådet jag kan ge är att inte ge upp om du inte hittar en familj snabbt. Jag hade själv problem i matchningsprocessen och var nära på att ge upp både en och två gånger. Nu i efterhand är jag så glad att jag valde att kämpa då mitt liv här är fantastiskt och familjen gett mig ett andra hem!
