AMANDA I AUSTRALIEN
”Jag är så stolt över det här äventyret och att jag kan säga att jag gjort detta som mitt
”Gap-year” när jag vet att det finns så många som vill men aldrig tar sista steget. Hela upplevelsen får en att växa så mycket.”
”Jag är så stolt över det här äventyret och att jag kan säga att jag gjort detta som mitt
”Gap-year” när jag vet att det finns så många som vill men aldrig tar sista steget. Hela upplevelsen får en att växa så mycket.”
Jag har alltid velat bli en au pair och det har huvudsakligen varit för att jag:
Min värdfamilj är en fantastisk familj där middagssamtalen präglas av att ständigt småretas på ett sjysst och vänskapligt sätt och även om jag inte är en del av familjen så retar de mig minst lika mycket. Sedan jag gick in genom ytterdörren har de verkligen jobbat mot att behandla mig som en extra tonåring i familjen vilket är en au pairs dröm, att bli en del av familjen.
Jag tar hand om en 10 åring tjej som är väldigt kärleksfull men inte heller sen till att söka ifrån när något inte duger eller när hon inte får sin egen vilja igenom. Det är väldigt skönt att ha ett ganska ”gammalt” värdbarn när mina kompisar berättar om hur deras treåring har kissat ner sig samtidigt som jag inte får lika gulliga bilder som dem men mitt värdbarn känns mer som ett syskon än ett barn jag är barnvakt åt.
Nu låter det här helt fantastiskt, men det finns ingen familj som är perfekt. Min familj som låter som drömmen, även de har sina negativa sidor men det viktiga är att se till det positiva! Annars kommer man aldrig ta sig igenom en au pair period.
Det första som slår en när man kommer till Australien är hur allt känns så exotiskt med palmträd i trädgården, faktumet att det luktar som när man går in i ”Regnskogen” på ett zoo så fort man går ut och med färglada papegojor sittandes på lyktstolparna istället för svartvita skator.
Så här är det där jag bor, några förorter utanför Brisbanes stadscentrum, där det inte finns så mycket mer att göra än att gå till det lokala gymmet eller ta en promenad med familjens hundar. Här ute finns palmerna, papegojorna och ”regnskogs-lukten”, skulle man däremot sätta sig på tåget i 20 min befinner man sig i Brisbane City med skyskrapor, stadstrafik och saker att göra runt varje hörn. Det finns köpcentrum, restauranger, museer, ja allt som en statshuvudstad kan erbjuda. Förutom det finns det en Botanisk trädgård som är ett perfekt ställe för en picknick med andra au pairer från området eller för att ta en lugnstund och läsa en bok eller njuta av utomhus bion.
Den botaniska trädgården är ett utav två favoritställen för au pairer som är placerade i Brisbane. Det andra stället är South Bank. I South Bank finns de flesta museerna och en fantastisk promenad längsmed The Brisbane River som slutar vid utsiktsplatsen Kangaroo Point som vid solnedgången visar en fantastisk vy över staden. Det som gör South Bank så attraktivt är dock South Bank Parklands. Där finns en konstgjord strand med tre närliggande pooler och en lekpark vilket gör det till det perfekta stället för att tillbringa en ledig dag med vänner eller leka med värdbarnen under skolloven, men vad du än gör: GLÖM INTE SOLKRÄM.
Livet som au pair är dock inte alltid frid, fröjd och solsken. Nej, att vara en au pair är krävande. För det första kommer du själv till ett nytt land där du inte känner någon för att bo hos en familj du endast träffat över Skype ett fåtal gånger och förväntas bo där och ta hand om deras barn under 6-12 månaders tid. Det är skrämmande och det värsta är att du inte har dina vänner eller familj här. Man ger sig ut i gruppchatter och event för att träffa nya vänner men hur man än försöker så kommer de aldrig fylla hålet efter de relationer som är kvar hemma i Sverige. Det har varit dagar som jag gråtit från morgon till kväll för att jag inte kan få en kram av min mamma eller bästa vän.
Allt det här slår dock inte hela upplevelsen för det bästa med att vara au pair är äventyret! Att åka i väg på egen hand och upptäcka ett nytt land med en ny kultur och massa nya människor är något oerhört fantastiskt. Jag är så stolt över det här äventyret och att jag kan säga att jag gjort detta som mitt
”Gap-year” när jag vet att det finns så många som vill men aldrig tar sista steget. Hela upplevelsen får en att växa så mycket. Efter bara tre månader här kände jag att jag mognat, blivit mer självständig och kan stolt och säkert säga att jag är redo för vuxenlivet med allt vad det innebär.
Jag skulle rekommendera alla till att ta ett au pair år (så länge som man tycker om att jobba med barn) för att det är en sådan fantastisk chans till att utvecklas som person och förberedas inför framtiden. Det är jobbigt att man måste lämna familj och vänner bakom sig, särskilt när man saknar dem oerhört mycket vissa dagar, men det är det värt när man kan dra nytta av kunskaperna man får med sig härifrån när man kommer tillbaka till Sverige och får berätta om äventyret man precis har varit med om. Mitt au pair år är ett år som jag kommer se tillbaka på under hela mitt liv. Så tänker du på att bli au pair? ÅK! Det är det bästa du någonsin kommer att göra!